Beijing dag 3 och 4

Här kommer sista avsnittet av vår resa till Kina:

Första stoppet för dagen var Himlens tempel, platsen där kejsaren gjorde det årliga offret till himlen och bad om goda skördar. Hela området är sedan 1998 upptagen på Unescos världarvslista.
Parken som ligger intill hör till de största i Beijing och är 270 hektar.
Här samlas massor av människor varje dag för att träna, spela, leka och dansa tillsammans. Det var verkligen jätteroligt att se så många vara ute, trots kylan och faktiskt ha kul och umgås med varandra, även om man inte känner varandra.


3:e bilden på översta raden: Här skriver man kinesiska tecken med vatten.
Stora bilden: Här står vi samlade allihop i mitten på Runda altaret,som är världens centrum, och stället där kejsaren la sina offer på.
Om man pratar med normal röst här, så är stämman kraftfullare än annars tack vare en ekoeffekt. Den här platsen anses också vara det ställe där alla väderstrecken samt himmel och jord möts.
Hela altaret är uppbyggt runt talet nio, tex trappsteg, altargolv. Nio är det den mest betydelsefulla siffran av alla.
Längst ner till höger: Mannen står och pratar till Ekomuren, för att se om sonen kan höra honom på andra sidan. Och det lyckades, fast det var mycket ljud runt omkring.
Längst ner till vänster: Röda trappans väg


3:e bilden överst: Runda altaret.
3:e bilden nederst: Beijings vackraste byggnad, Salen för bön om goda skördar. Huset är byggt helt utan spik och utan tvärbjälkar. 1889 träffades byggnaden av blixten och brann ner till grunden.
1:a bilden i 2:a raden: Taket inuti Salen för bön om goda skördar.
2:a bilden längst ner: Den långa korridoren, där man transporterade offren till gudstjänsterna. Nu är det en plats för spel och sång.


Sen bar det iväg till en sidenmarknad. Där fick vi reda på hur siden tillverkas från början till slut. Vi fick även prova på att dra ett lager siden till ett täcke. Det var inte så lätt.


När vi sett oss mätta på alla sidenkläder, skulle vi vidare till Den förbjudna staden.
Denna platsen var den symboliska mittpunkten i det kinesiska universumet.
Det var bara det kejserliga hovet som hade tillträde.
Allmänheten fick tillträde 1949.
Området är 74 hektar stort och antalet rum och kammare är nästan 10 000!

Översta stora bilden: Yttre innergården med Den yttersta harmonins sal.
Nedersta stora bilden: Ett tak med 10 figurer på är den viktigaste byggnaden. Längst bak står alltid en drake och längst fram en man som rider på en fågel fenix. Näst längst bak står en mänsklig vakt. Djuren som kommer emellan varierar i antal beroende på hur viktig byggnaden är. Antalet är alltid ojämt. De nio djuren emellan (som är max antal) sägs vara drakens söner.
Bilden med draken som vaktar, är honan, och står alltid till vänster.
Trädet är egentligen två stycken som har vuxit ihop.


Översta stora bilden: Mannen och jag framför trädet. Om man fotograferas här, så ska man leva tillsammans i 300 år. Det ni!
Sen en bild på mannen och vår guide Mark.
Därefter en bild på en stenrelief i vit marmor, 16 m lång, 2½ m bred och 200 ton tungt!
Draken som är avbildad på den (nio st sammanlagt) fick inte vidröras. Straffet var döden om man skulle göra det.
Draken på bilden är lite annorlunda. Den är en blandning av olika djur.
Endast kejsaren fick klättra upp på stenen som är bredvid stendrakhuvudet. Detta gjorde han på natten för att offra till månen.


När vi kom ut från den förbjudna staden kom vi direkt till Himmelska fridens torg.
Det är verkligen gigantiskt, 40 hektar stort, jordens största offentliga plats, med rum för ca 500.000 människor!
Hela torget var inhägnat och det var stor säkerhetskontroll innan man kunde komma in.
Översta stora bilden: Här har vi Maos mausoleum i bakgrunden.
Mittersta stora bilden: Tian´anmen, Den himmelska fridens port, i bakgrunden.
Här hänger Maos porträtt kvar, och det var härifrån han utropade Folkrepubliken Kina 1949.
Lilla bilden nederst: Monumentet över folkets hjältar, som var viktig under ockupationen 1989.

Efter detta jättepass med vackra byggnader och historia, behövde vi vila fötterna lite.


Det blev ett besök för att vara med om en kinesisk teceremoni. Det var inte alls så avancerat och med så speciellt mycket ritualer, som den japanska. Vi fick tillfälle att provsmaka olika sorters te, och t.o.m. mannen tyckte att en del av dem var goda. (Annars är det bara Earl Grey som gäller där). Så vi köpte några sorter med oss hem.

Där efter hade vi lite tid över. Så vi blev skjutsade till hotellet för en liten återhämtningspaus.
Senare på kvällen blev vi hämtade igen.

Vi skulle få prova att äta den berömda Pekingankan. Det var en överraskning, för det stod inte alls med i vårt program. Men det var ju en rolig överraskning. Vi fick som vanligt sitta i ett rum alldeles för oss själva. Det är inte tillsatt några kryddor eller annat till ankan. Det som ger smak är träpinnen den grillas på, enligt vår guide. Jag klarar inte alls av att äta med pinnar, som synes.

Efter detta var vi lite trötta, men en snabb tur in till affärerna hanns också med. Och så började det att snöa! Det var tydligen den första snön som kom för säsongen och alla blev lite tokiga. Trottoarerna är inte gjorda för vinterväder, utan de blev jättehala.
Nästa dag hade vi för oss själva.
Vi ville såklart handla lite, så vi tog en taxi till Sidenmarknaden.


Ojojoj, säger jag bara. Vilken cirkus! Ett hus med sex våningar och en källare med massor av små bås där det säljs allt möjligt. Och försäljarna är verkligen påträngade, ibland rent fysiskt också. Mannen fick flera gånger vara med om att de drog i honom från flera håll samtidigt. Här gäller det verkligen att pruta, något som jag är värdelös på. Men de är så intensiva och närgånga, så jag orkade inte med det, och bara ville därifrån. Det var då de kom springade eller skrek efter mig, det pris jag hade gett. Behöver jag säga att det var stor skillnad på deras pris och mitt! Barnen fyndade en del och var helnöjda med dagen. Vi år på restaurangen på översta våningen. En buffé med allt möjligt gott, och en massa godsaker till efterrätt. Mums!


På kvällen gick vi en sväng på snack street för att spana in både godsaker och hemskheter.
Guiden hade varnat oss för att äta något här, så vi tittade bara. Kan säga att oset från all maten hade en mycket speciell doft.

Dagen efter snöade det rejält och det var dags att åka hem igen, till precis likadant väder.

Det var en fantastisk resa, med väldigt många intryck, och vi hann ju bara se en bråkdel av allt vackert som finns att se.




Free Signature Generator